Annons

Annons

Så här började mina sköldkörtelproblem…

001

För 13 år sedan började jag känna mig trött, hängig och deppig. Min hund hade just fyllt 14 år och började tackla av. Lika glad som man blir av en hund som ständigt viftar på svansen, lika ledsen blir man när den fyrbenta kompisen är nedstämd. Så jag skyllde min sinnesstämning på min hund. Sofi blev allt sjukare och började nysa blod, och i takt med det blev jag ännu deppigare. Till och med min sambo Gert, som aldrig säger något negativt, sa att jag såg fruktansvärt trött ut. Huden blev allt torrare och stramade mer och mer för varje dag och jag kunde inte komma in i badrummet fort nog på morgonen för att smörja in mig. När jag tände lampan och upptäckte att det fanns någon i spegeln blev jag livrädd och började nästan skrika. Det här verkade ju inte riktigt klokt! Var jag rädd för mig själv?

Annons

När december kom skulle redaktionen åka upp till Sofiero och äta julbord. Som jag hade sett fram mot det tidigare under hösten! Jag hade hört att marschaller stod och brann festligt i snön hela vägen upp till slottet. Men när det var dags att åka kände jag att jag inte pallade för att sitta tillsammans med en massa människor, så jag bara uteblev.

I den vevan läste jag ett reportage i en av våra tidningar av en frilansjournalist som drabbats av underfunktion i sköltkörteln. Det var något jag aldrig hört talas om förut och för 13 år sedan var det inte lika vanligt som nu. När jag såg listan över symptom upptäckte jag att allt stämde överens med hur jag mådde. Journalistens läkare hade varit på väg att skriva ut antidepressiv medicin när hon kom på att hon skulle ta ett sköldkörtelprov, och då visade det sig att det var sköldkörtelhormon kvinnan behövde och inte s k ”lyckopiller”.

På vårt jobb var det dags för hälsokontroll och vi blev informerade om att vi fick ta ett valfritt extra prov om det var något vi undrade över. Tack vare reportaget jag läst visste jag vilket prov jag ville ta. Vid det laget var jag både deprimerad och förvirrad och helt övertygad om att jag fått Alzheimers. När jag kom till jobbet på måndagarna visste jag inte var jag hade slutat på fredagen och jag hade ett fasligt bry att komma på vad det var jag skulle fortsätta med.

Min envishet tvingade mig att gå till jobbet varje dag och jag kände att om jag hade stannat hemma skulle jag aldrig gått dit igen. Jag kände mig skärrad hela tiden och en morgon när det var riktigt illa upptäckte jag att det enda som hjälpte var om jag nynnade tyst för mig själv så att jag hörde min egen röst. Det låter inte klokt och jag undrar hur jag kom på det, men det gjorde jätteskillnad. En kvinna berättade för mig att hon legat i fosterställning i två veckor när det började för henne.

En eller två dagar efter att sköldkörtelprovet togs ringde företagssköterskan och meddelade att mitt prov inte var bra. Hon måste ha blivit förvånad när hon hörde hur lycklig jag blev. Jag hade ju befarat Alzheimers. Det här var ju inget i jämförelse med det. Nu skulle jag snabbt få hjälp.

Jag fick en tid hos företagsläkaren och gick dit med stor förväntan. Nu skulle jag få medicin och snart bli mig själv igen. Men hon skrev inte alls ut någon medicin utan ville skicka mig till en terapeut istället. Det hade ju blivit så modernt med KBT. Hon undrade om jag inte hade lite tråkigt i mitt liv just då? Ja, hur kan man ha kul när man har en kropp som håller på att ta slut? Hade hon överhuvudtaget tittat i min journal och sett provsvaren?

Dagen efter ringde jag till företagssköterskan och bad att få ut min journal och sedan bokade jag tid hos min husläkare som alltid tar sina patienter på allvar. När hon hörde min berättelse sa hon att de skulle ta om sköldkörtelprovet och om det fanns minsta tvekan skulle hon kontakta specialister på sjukhuset. Redan nästa dag ringde hon mig. Det var solklart att jag led av underfunktion i sköldkörteln och att jag genast måste börja medicinera. Hon förklarade att jag hade antikroppar som slog ut sköldkörteln och att jag skulle behöva ta sköldkörtelhormon livet ut.

Sjukdomen är lömsk och det är inte helt lätt att fastställa rätt medicindos. I början får man en hög dos och sedan tas sköldkörtelprovet om med jämna mellanrum för att rätt dos ska kunna fastställas. Det tog många år innan jag kände mig riktigt bra, det är egentligen först nu, men det blev en markant skillnad så snart jag fick Levaxin. Vad man som patient måste tänka på är att det är man själv som känner när dosen är rätt oavsett vad proverna säger. Det är jätteviktigt att tänka på!

Många år senare fick jag hjärtklappning och fjärilar i magen, ungefär som när man skulle gå till skoltandläkaren. Det var inte förrän vi tillbringade en lugn semestervecka på Österlen som jag förstod vad det berodde på. En tidig morgon när jag gick upp för att dricka vatten tänkte jag att jag lika gärna kunde ta min medicin, så var det gjort. Sedan gick jag och la mig igen och jag trodde inte det var sant när jag kände hur både hjärtat och fjärilarna i magen satte igång att fladdra. Då förstod jag att det var något med medicinen som var fel.

Jag kontaktade min husläkare och ett nytt sköldkörtelprov visade att jag tog för hög dos sköldkörtelhormon, så nu tar jag en styrka tre dagar i veckan och en svagare resten av veckan och det funkar bra. Skulle jag känna mig väldigt trött är det förmodligen dags att öka dosen och skulle det bli fladder i hjärta och mage igen är det dags att minska den. Svårare än så är det egentligen inte.

Ge dig aldrig om du tycker att doktorn inte lyssnar på dig när du känner dig håglös, hängig, deppig, ovanligt trött, huden är torr, du har börjat gå upp ovanligt mycket i vikt och kanske börjat tappa hår. Nu tror jag att det är lättare än för 13 år sedan. Det har blivit mycket vanligare med underfunktion i sköldkörteln och läkarna är mer observanta på det. Tänk på att det är du själv som känner när något inte står rätt till i din kropp. Det här är en lömsk sjukdom som jag inte skulle önska min värsta ovän och det tar tid innan man börjar känna igen sig själv. Numera tar jag min pilla på morgonen och sedan funderar jag inte mer på det, annat än att jag får vakta vikten lite mer än förut. Men det ska ju alltid vara något! 🙂

Hoppas någon kan bli hjälp av detta! Näst gång tänkte jag dela med mig av tips och knep jag lärt mig under de gångna 13 åren!

 

Läs mer om sköldkörteln och dess sjukdomar här:

http://sköldkörteln.se/

http://www.medtronic.se/sjukdom/skoeldkoertelssjukdom/

http://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Hypertyreos–overskott-av-skoldkortelhormon-/?ar=True

http://skoldkortelforeningen.se/sjukdomsfakta/hypotyreos/symptom

http://svenska.yle.fi/artikel/2012/08/06/hypotyreos-underfunktion-i-skoldkorteln

 

Fler intressanta artiklar från Hemmets: 

Mina tips för att undvika problem med sköldkörteln

Alla prover var bra – men jag hade ingen ork…

Jag förstod inte att mina problem kom från sköldkörteln

Trött och överviktig? Du kan lida av hypotyreos

Testa dig själv – har du hypotyreos?

 

LÄS OCKSÅ

(285)

1 kommentar

Annons

Senaste från Hemmets

Annons

Laddar